Spansk erobring av Sardinia | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av kvadrupelalliansekrigen | |||||||
Castelsardo på Sardinia | |||||||
| |||||||
Partar | |||||||
Spania | Det tysk-romerske riket | ||||||
Kommandantar | |||||||
Markien av Lede Hertugen av Montemar |
Markien av Rubi | ||||||
Styrkar | |||||||
9 000 men[2][3] 9 linjeskip[3] 6 fregattar[3] 3 galeiar[3] 2 brannskip[3] 80 transportskip[3] |
Ukjend |
Sardinia – Sicilia – Castellamare – 1. Palermo – Kapp Passaro – 1. Messina – Milazzo – Fuenterrabía – Glen Shiel – Francavilla – Roses – Pensacola – 2. Messina – Vigo – Kapp St. Vincent – 2. Palermo – Sferracavallo – La Seu d'Urgell – Nassau |
Den spanske erobringa av Sardinia fann stad frå august til november 1717. Det var den første militære handlinga mellom Spania og Det tysk-romerske riket etter den spanske arvefølgjekrigen (1701–1714), og var den direkte årsaka til kvadrupelalliansekrigen (1718–1720).[1] Spanske soldatar kommandert av markien av Lede og Don José Carrillo de Albornoz, 1. hertug av Montemar, støtta av ein spansk flåte, slo lett keisaren sine soldatar, og erobra heile øya Sardinia, som hadde vore ein del av Riket sidan freden i Utrecht (1713). Øya vart no ein del av Spania att.[1][2]
© MMXXIII Rich X Search. We shall prevail. All rights reserved. Rich X Search